fredag 20 november 2015

Gårdagens beslut återspeglar sig i dagens verklighet

Detta inlägg har tidigare publicerats hos @Fnordspotting

Jag läser allt fler ledartexter och andra tyckerier vars huvudtes är att den utveckling vi nu ser på migrationsområdet på intet sätt ger vare sig Sverigedemokraterna eller oss konservativa och liberala skribenter eller andra som krävt en anpassning till övriga europeiska länders migrationspolitik rätt. Tvärtom är tesen i sagda texter att det som var fel igår kan vara rätt idag och att det inte finns någon motsägelse i detta. 

Ser vi på skeenden som isolerade från varandra så skulle detta självklart kunna te sig som en rimlig linje. Det vill säga, igår var EU-harmoniserade migrationsregelverk något vidrigt och skamligt då Sverige trots allt höll näsan över vattenytan trots de ansenliga ansträngningar gårdagens politik medförde för stat och kommun. Idag däremot är det fullt rimliga och humana synpunkter då vi nu på intet sätt förmår hålla näsan över sagda yta. 

Denna linje faller dock på sin egen orimlighet, nutid är inte isolerad från gårdag. Tvärtom är nutiden en följd av de val vi gjorde igår. Vi är många som under lång tid talat om det vanskliga i att ha en, sedd mot övriga EU enormt liberal och frikostig migrationspolitik som leder till att betydligt fler söker sig till Sverige än till övriga EU-länder. Vi som högljutt eller lågmält sagt detta är allt ifrån ledarskribenter som Anna Dahlberg, Ivar Arpi och Alice Teodorescu till socialdemokrater som Johan Westerholm och Widar Andersson, borgerliga bloggare och twitteralias som jag själv till borgerliga politiker som Hanif Bali och Jan Ericson. Och så Sverigedemokraterna och dess sympatisörer. 

Vi har alla utifrån våra egna övertygelser påpekat det orimliga i att genom migrationsöverenskommelsen med Miljöpartiet bistå med incitament att stanna i Sverige trots att individen inte befunnits ha asylskäl, detta genom att erbjuda välfärd till illegala invandrare. Vi har pekat på det orimliga i asyl på grund av särskilt ömmande och synnerligen ömmande omständigheter när andra inte ger det. Vi har pekat på Sveriges unika inställning till ålderskontroller som gjort oss till en hotspot för ensamkommande och de som kan tänkas passera som sådana. Vi har påpekat det orimliga i undantag från regler som gör reglerna meningslösa, till exempel kraven på anhöriginvandrare. Listan är lång med saker som utmärker oss från andra europeiska länder. 

Idén att det inte är de som kritiserade migrationspolitiken som fått rätt, utan att det är verkligheten som förändrats är på alla sätt felaktig, det är gårdagen som nu ger avkastning. 

Anna Dahlberg skriver väldigt bra om detta idag - "Regeringen har med öppna ögon styrt Sverige in i en krissituation. Allt tal om att detta skulle ha varit omöjligt att föreställa sig så sent som för någon månad sedan är nonsens." I stort är det en helt korrekt sammanfattning, dock med tillägget att detta är ett gemensamt verk som påbörjades av föregående regering, ivrigt påhejad av ledarskribenter och debattörer och som fullföljts av den nuvarande regeringen. Att som nu vissa liberala skribenter (säkert socialistiska sådana också, men de är som de är) låtsas som att detta inte är det som gör att vi nu står där vi står är endast genant, för skribenterna själva och oss som läser. Pröva att överföra resonemanget på det klimatpolitiska området så förstår alla hur bisarrt påståendet är. 

Precis som nyliberaler och socialister har försvarat den förda migrationspolitiken utifrån helt olika perspektiv så har vi som kritiserat den gjort det utifrån olika utgångspunkter. Westerholm och Andersson har sina bevekelsegrunder, jag och andra konservativa/liberala har våra precis som Sverigedemokraterna har sina. 

Och på samma sätt som det går att kritisera nyliberalerna eller socialisterna för sina bevekelsegrunder kan självklart till exempel jag kritiseras för mina. Men bevekelsegrunden för en analys gör varken analysen mer eller mindre korrekt (även om de gångna årens migrationsdebatt lätt kan få oss att tro det). Det avgörande är om analysen var korrekt eller ej. 

Efter att länge ha läst borgerliga ledarskribenter vet jag att det stora flertalet är begåvade tänkande individer, just därför gör mig denna djupt intellektuellt ohederliga förvanskning av skeenden och omständigheter rejält förbannad. 

Ta ett kliv framåt, ni behöver inte be vare sig mig eller någon annan om ursäkt men låtsas för guds skull inte att ni är direkt obegåvade. Däremot kan det vara klokt att byta åsikt, och erkänna att ni haft fel.

torsdag 19 november 2015

Ett år senare - vad som borde skett

Skrev denna text om hur Moderaterna och Alliansen borde agera efter valet 2014. Den publicerades då på Nyheter24. Såhär ett år senare ser vi att Alliansens ovilja till svåra obekväma beslut ledde till ett fördubblat SD (27 procent i dagens Yougov) och framförallt en regering som totalt abdikerat från allt ansvar för landet. Det är nu dags att agera, visa att ni värnar landet och ta det ansvar regeringen visat sig oförmögen att göra.

Nya Moderaterna har under Fredrik Reinfeldts ledning gått mot allt mer liberalism och allt mindre konservatism. Detta har i stora delar varit oproblematiskt då partiets väljare i hög utsträckning identifierar sig som liberalkonservativa samt mer eller mindre konservativa liberaler. I vissa delar har partiledningens linje däremot varit direkt nyliberal, en politik som det saknas stöd för bland partiets väljare. Den nyliberala inriktningen har främst avspeglats i försvars- och migrationspolitiken, detta i form av ett i det närmaste undernärt försvar och en direkt övergödd migrationspolitik.

Vad ett undernärt försvar leder till har vi alla bevittnat den gångna veckan, att övergödning av sjöar och hav leder till syrebrist och så småningom död vet vi sedan gammalt. Risken är att dessa nyliberala inslag leder till samma sak för Nya Moderaterna.

En fortsatt ideologisk förskjutning av partiet i nyliberal riktning där tidigare nyckelord som ansvarsfullhet ersatts med ord som öppenhet och där värdegrund anses viktigare än faktisk politik kommer ytterligare driva de liberalkonservativa väljarna från partiet. Sannolikt även delar av de liberala.

Tyvärr har inte partiföreträdarnas kommentarer pekat på någon som helst nyfunnen insikt: ”Vi står för öppenhet” svarar exempelvis Per Nilsson, Nya Moderaternas opinionschef på frågan om väljarflykten till Sverigedemokraterna. Problemet är bara, som redan påpekats av bland andra Tino Sanandaji, att partiets väljare inte står för samma grad av öppenhet utan ansvar. Inte heller toppkandidaten Anna Kinberg-Batra visar tecken på att förstå situationen. MUF:s slutsatser ska jag bespara er.

Efter valet har det framförts olika analyser och tankar kring vad det var som gjorde att det gick som det gjorde, vart vi går från detta och vem som bör leda partiet. De flesta av dessa analyser framförs av samma analytiker, debattörer och politiska kommentatorer som sedan valet 2006 gång på gång visat sig ha fel och vars analyser snarare verkar utgå ifrån författarnas egna önskningar om hur verkligheten borde se ut än hur den faktiskt ser ut.

Att sluta lyssna på dessa önskningarnas präster och prästinnor är ytterst nödvändigt för borgerlighetens framtid och då speciellt moderaternas.

I stället är det av stor vikt att nu på allvar se på den uppkomna situationen med nyktra ögon. Ett första steg i den riktningen är att förstå att det måste erbjudas ett konservativt inslag i Nya Moderaternas politik. Att lämna denna väljargrupp utan representation inom partiet kommer leda till fortsatta strömhopp av konservativa väljare. Steg två är att förstå att allianspartierna själva är ansvariga för den uppkomna situationen genom bland annat den ytterst obegripliga och kostsamma migrationsöverenskommelsen med Miljöpartiet samt den brutala bantningen av försvaret. Följden är ett SD på 13 procent. Att skylla den uppkomna situationen på annat liknar i det närmaste historierevision.

Ju snabbare Nya Moderaterna kommer till insikt om detta desto snabbare kan man inse vad valet egentligen står mellan nu, att förekomma eller förekommas. Det vill säga, antingen gör partiet upp med Sverigedemokraterna nu genom exempelvis ett slopande av den migrationspolitiska uppgörelsen (en uppgörelse som det saknas stöd för) samt rejäla tillskott till försvaret i utbyte mot stöd i regeringsfrågan. Eller så väntar man ut fyra år av stoppade Förbifarter och annan för landet destruktiv politik och söker sedan stöd från ett då 20-25 procentigt SD samtidigt som Nya Moderaterna rasat till 13-15 procent. Med tanke på hur oerhört ansvarslös den nya regeringen redan visat sig vara med sin impulsstyrda politik är det senare ytterst ansvarslöst av Nya Moderaterna. Alla tal i världen om öppenhet ändrar inte på detta faktum.

Några andra alternativ än de ovan två erbjuds nämligen inte annat än i drömmarnas värld, om man inte går i Aftonbladets ledarsidors ledband och avsäger sig alla anspråk på regeringsmakt. Frågan är i så fall hur många väljare som kommer vara intresserade av att lägga en röst på ett parti som i praktiken går till val 2018 på att inte göra anspråk på regeringsmakten. För det är något som vi alla måste förstå. Att fortsatt hålla fast vid att vi inte kommer kompromissa med Sverigedemokraterna innebär just detta.

En borgerlig regering utan sverigedemokratiskt stöd är under överskådlig framtid inte ett realistiskt alternativ.

tisdag 10 november 2015

De ödvändiga besluten

Jag vet inte hur många jurister, juriststudenter, folkrättare och allmänna tyckare jag sett det senaste dygnet hävda att moderaternas förslag skulle bryta mot allehanda konventioner och lagar. Essensen av kritiken är att inga inskränkningar kan ske utan folkrättsbrott eller annat lagbrott alternativt att ett avsteg från Schengen i praktiken inte skulle få någon effekt.

Samtidigt har vi ett Storbritannien som genom sitt Schengen-undantag har en i stort sett kontrollerad migration. Storbritannien har en tunnel vid Calais som kan likställas med vår Öresundsbro. På franska sidan krävs visering och pass för att ta sig till Storbritannien. Jag har upprepade gånger frågat flera av personerna som nämns i inledningen av ranten om vad som bortsett Schengen-undantaget skiljer Sverige & Storbritannien. Detta utan att få ett enda svar som pekar på någon avgörande skillnad. Storbritannien har ett avtal med Frankrike där Storbritannien har en framskjuten gränskontroll på fransk mark.

Rimligen borde av detta följa att vid ett svenskt Schengen-avsteg, som Moderaterna föreslagit skulle innebära att Sverige kan uppnå samma effekt genom kontroll på danska sidan av Öresundsbron samt ett införande av transportörsansvar för tex tyska färjor. Ett dylikt förfarande skulle med andra ord få samma effekt som den har för Storbritannien. Detta skulle självklart initialt kräva rejäla resurser som Sverige skulle få finansiera. Dessa kontroller kommer bidra till köer och väntetider, dock får det i sammanhanget ses som nödvändigt.  Sannolikt skulle dock behovet också minska relativt snabbt då informationen om gränskontrollen snabbt skulle sprida sig bland migranter. Skulle det vara så att Danmark mot förmodan inte skulle acceptera en sådan lösning återstår att likt det stora flertalet EU-länder helt sonika bryta överenskommelser.

Det ska i sammanhanget nämnas att hela denna situation skulle ha kunnat undvikas om Sverige inte fört en mot övriga Europa väsensskild migrationspolitik. Trots att vi är många som påpekat det orimliga i detta och pratat om behovet av att harmonisera våra regler med övriga EU har nuvarande och föregående regering hållit fast vid enormt generösa regler samt viss välfärd även för de som befunnits ej ha asylskäl och valt att trotsa domstolsbeslut genom att stanna i landet.  Vi tar nu lika mycket migranter per vecka som Danmark gjort under hela året. Och detta gäller endast det antal som sökt asyl. Hur många som därutöver tagit sig in i landet vet vi inte. I detta läge är det enda alternativet att stänga gränsen, trist men sant.

Att sedan till exempel Aftonbladets politiska redaktör menar att hon ser lösningar komma under nästa år och att agera nu är att likställa med populism saknar relevans. Regeringen kan inte fortsätta lyssna på en ledarsida som inte kan prestera ett enda förslag på åtgärder utan numera enkom sysslar med att ropa skällsord efter de som tar situationen på allvar.

Jag förutsätter att Socialdemokraterna inom en mycket snar framtid följer Moderaterna och att en lösning i linje med den jag skisserar ser dagens ljus - alternativet att låta det fortgå som nu ett par månader kommer att kosta enormt mycket för Sverige och därmed socialdemokratin. Ytterligare ett par månaders mottagande av dagens nivåer kommer ge enorma avtryck i stat och kommun. Efter gårdagens förslag kan Moderaterna vid nästa val bara peka på efterverkningarna och att ansvaret för detta ligger enkom på socialdemokratin som vägrade att stödja Moderaterna hösten 2015. Resultatet kommer vara en utraderad socialdemokrati och ett Sverige med oöverskådliga problem.