tisdag 10 november 2015

De ödvändiga besluten

Jag vet inte hur många jurister, juriststudenter, folkrättare och allmänna tyckare jag sett det senaste dygnet hävda att moderaternas förslag skulle bryta mot allehanda konventioner och lagar. Essensen av kritiken är att inga inskränkningar kan ske utan folkrättsbrott eller annat lagbrott alternativt att ett avsteg från Schengen i praktiken inte skulle få någon effekt.

Samtidigt har vi ett Storbritannien som genom sitt Schengen-undantag har en i stort sett kontrollerad migration. Storbritannien har en tunnel vid Calais som kan likställas med vår Öresundsbro. På franska sidan krävs visering och pass för att ta sig till Storbritannien. Jag har upprepade gånger frågat flera av personerna som nämns i inledningen av ranten om vad som bortsett Schengen-undantaget skiljer Sverige & Storbritannien. Detta utan att få ett enda svar som pekar på någon avgörande skillnad. Storbritannien har ett avtal med Frankrike där Storbritannien har en framskjuten gränskontroll på fransk mark.

Rimligen borde av detta följa att vid ett svenskt Schengen-avsteg, som Moderaterna föreslagit skulle innebära att Sverige kan uppnå samma effekt genom kontroll på danska sidan av Öresundsbron samt ett införande av transportörsansvar för tex tyska färjor. Ett dylikt förfarande skulle med andra ord få samma effekt som den har för Storbritannien. Detta skulle självklart initialt kräva rejäla resurser som Sverige skulle få finansiera. Dessa kontroller kommer bidra till köer och väntetider, dock får det i sammanhanget ses som nödvändigt.  Sannolikt skulle dock behovet också minska relativt snabbt då informationen om gränskontrollen snabbt skulle sprida sig bland migranter. Skulle det vara så att Danmark mot förmodan inte skulle acceptera en sådan lösning återstår att likt det stora flertalet EU-länder helt sonika bryta överenskommelser.

Det ska i sammanhanget nämnas att hela denna situation skulle ha kunnat undvikas om Sverige inte fört en mot övriga Europa väsensskild migrationspolitik. Trots att vi är många som påpekat det orimliga i detta och pratat om behovet av att harmonisera våra regler med övriga EU har nuvarande och föregående regering hållit fast vid enormt generösa regler samt viss välfärd även för de som befunnits ej ha asylskäl och valt att trotsa domstolsbeslut genom att stanna i landet.  Vi tar nu lika mycket migranter per vecka som Danmark gjort under hela året. Och detta gäller endast det antal som sökt asyl. Hur många som därutöver tagit sig in i landet vet vi inte. I detta läge är det enda alternativet att stänga gränsen, trist men sant.

Att sedan till exempel Aftonbladets politiska redaktör menar att hon ser lösningar komma under nästa år och att agera nu är att likställa med populism saknar relevans. Regeringen kan inte fortsätta lyssna på en ledarsida som inte kan prestera ett enda förslag på åtgärder utan numera enkom sysslar med att ropa skällsord efter de som tar situationen på allvar.

Jag förutsätter att Socialdemokraterna inom en mycket snar framtid följer Moderaterna och att en lösning i linje med den jag skisserar ser dagens ljus - alternativet att låta det fortgå som nu ett par månader kommer att kosta enormt mycket för Sverige och därmed socialdemokratin. Ytterligare ett par månaders mottagande av dagens nivåer kommer ge enorma avtryck i stat och kommun. Efter gårdagens förslag kan Moderaterna vid nästa val bara peka på efterverkningarna och att ansvaret för detta ligger enkom på socialdemokratin som vägrade att stödja Moderaterna hösten 2015. Resultatet kommer vara en utraderad socialdemokrati och ett Sverige med oöverskådliga problem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar